Våran fina hund som alltid känd på sig när man var ledsen, imponerade mina vänner med sina tricks, nästan alltid var glad och var den finaste hundvän man kan önska sig.
Imorgon ,var det en vecka sedan och jag har fortfarande inte förstått det faktum att han aldrig mer kommer skälla när någon går förbi utanför huset, aldrig mer kommer komma smygandes uppför trappan, aldrig mer rulla runt som en galen hårboll på mattan och aldrig mer finnas.
Tror det är därför jag inte riktigt gråter än, tror fortfarande på att han någon dag kommer krafsa på dörren för att bli insläppt.
/Emma
Hej då min fina vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar