höstens mörker lyser upp.

På något sätt känns det som om mörkret dämpar oss. Människor blir lugnare, tröttare och avslappnade. 
Vid fyra tiden i slutet av augusti är alla pigga, glada och på något konstigt vis mer levande.
Vid fyra tiden i november är alla tysta, lugna och fridfulla på sitt egna vis. 
Det gör inte så mycket tycker jag. 
Själv tycker jag mörkret höjer mysighetsgraden till nästan max. Det ända som fattas är en stor te av något slag. Kanske en underbart varm och god Chai. Gärna några fina ljus också. Och någon man tycker om. 
Hoppas ni njuter lika mycket som jag gör.


Au revoir, Emma.