Skaka om och fatta svaren.

Det känns som om allt bara går förbi. Snälla Emma går i skolan, gör läxan eller åker till Lund. Bas och musik varenda vecka. Stillsamma kvällar där snälla Emma går och lägger sig klockan elva varenda dag för annars orkar hon inte gå upp klockan sju. Javisst, sju. En timme innan jag börjar för snälla Emma ska ha god tid på sig. Samtidigt går Snälla Emma runt med en stor saknad efter folk hon en gång brydde sig mycket, åh så mycket om. En saknad som är irriterande och tynger hjärtat mer och mer efter varenda dag. Det hemskaste med detta är att personerna inte är drabbade av samma sorts saknad. Åtminstone inte om inte någon skakar om dem. Så de fattar svaren. Tills dess får snälla Emma bara hänga med. Vecka efter vecka. 

Fredag i morgon. 

Längtar inte ett skit. 

Entusiastisk much?

Döda mig.

//Ems