Jag saknar det. Jag saknar dig. Jag saknar allt vi hade. Så väldigt mycket. Du går inte att beskriva. Du bara fanns och finns inte längre. Men det hemskaste med det är att du faktiskt finns för någon annan nu. Någon annan som jag vet inte matchar så bra som jag. Det är så svårt att tro. Det är svårt att tro det när du sa att jag var den tjejen som förstod dig mest. Mest av alla på hela jorden. Och att jag var din självsförende. Just då trodde jag inte på det. Det kändes löjligt. men nu, nu känns det inte lika tokigt. Eller kanske är jag desperat , desperat för att få tillbaka dig.
Behöver ju liksom dig för att överleva. Typ.
Fast kanske räcker minnet. Ja, kanske så får det bli.
//EMs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar