Det var en gång när jag var liten, som jag fastnade i sagornas värld. Jag var i Kroatien. Familjens första resa utomlands. Vi hade precis ätit och runt omkring oss var där ljus överallt, restaurangen Marco låg på en liten kullerväg jämsides det stora torget med marknaden. Det var kväll. Ljusen från lyktorna som syntes vid varje dörr lyste upp gatan.. Den fina belysningen från restaurangen gjorde också sin del för att lysa upp gatan. Plötsligt såg jag ungdomar, barn och vuxna, som kom bärandes på stolar. I alla fall såg det ut som stolar. De placerade stolarna på rader ungefär 8 meter från där jag satt. Varenda stol sattes upp i detaljerade rader med 1 meters mellanrum. Framför det prydliga stolraderna fanns där en liten låda med bordsben på. Lådan skulle föreställa en scen och jag kunde se en röd ridå som skulle täcka den. Bakom den lilla scenen fanns där ett hus. Plötsligt öppnades dörren och ut kom där ungomar med hattar. Två ungdomar hade hattar i händerna. De satte sig på vardera sida av stolsraderna. Nu öppnades ridån i den lilla lådan och upp kom där en gubbe. Jag kommer ihåg att jag lutade huvudet lite på sne för att se bättre, rynkade på näsan gjorde jag också. Vad var detta för något? Efter ett tag fortsatte den lilla uppvisningen och jag blev distraherad av annat. När jag tittade tillbaka igen kom där mer och mer folk till platsen. Barn och ungdomar, som satt och kollade på teatern som ägde rum i gränden. Jag bestämde mig för att jag var tvungen att titta närmre. Jag hoppade av den stora stolen och gick långsamt fram till mittenraden av de prydliga raderna. Jag klättrade upp på stolen och satte mig med en duns. Stolen knarrade men var mjuk att sitta på. Jag tittade på scenen. Och försvann. Försvann i den sagovärld som var uppbyggd i den lilla lådan. En drake som var gjord av ett munspel, en gubbe gjord av papper och lim. Jag blev förtrollad. Jag satt med båda händerna på kanten av stolen och lutade mig fram i fascination. Jag hade aldrig sett något liknande. Fastän jag inte förstod ett ord av vad de sa så försvann jag in i den världen, jag förstod den världen, jag ville leva i den världen, jag ville..... Mina tankar avbröts av en knackning på ryggen. Jag tittade upp och såg en av ungdomarna jag sett innan. Han hade en hatt både på sig, och i handen. Han sträckte fram hatten och petade på mig med den. Vad ville han? Jag gav honom en förskräckt blick och sprang tillbaka till mamma och pappa.
Jag såg att killen med hatten hade satt sig ner igen. Jag smög ner från stolen och satte mig denna gången på raden längst bak. Jag försvann direkt igen. Det var ju så spännande! Åh vad jag önskade att.. Killen med hatten petade på mig igen. Men, förstod de inte att jag inte förstod vad de menade?! Jag ville ju bara försvinna in, se på teatern, för..... En sedel flyger ner i hatten. Det var pappa som kastade ner den. Sedan satte han sig bredvid mig, och vi försvann tillsammans. Han och jag.
//Ems
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar