Du, min käre vän.

Du, min käre vän, som har bott hos mig i två hela år. Varit trogen i vått och torrt, aldrig klagat när jag klagat på dig. Du, min käre vän som har fått ta mest kommentarer än alla andra. Pikar, komplimanger och kommentarer som du inte har förtjänat har du fått ta varje dag. Du, min käre vän,  som alltid funnits där när ingen annan orkade.  Du min käre vän, som nu måste lämna mig, eftersom att jag var så oerhört klumpig. Du som skulle finnas hos mig hur länge som helst.  Utan dig måste jag fylla ut tomrummet med hundratals andra. Utan dig finns inga olämpliga kvar.

Men, nu måste det bli som det blir. Och du måste åka i soporna. Mina kära jeans. Med alla dina stora hål som man antingen kan älska eller hata. Men, nu orkar du inte längre. Så, ett förväl får det bli, och ett fint sådant, när sopbilen hämtar dig imorgon.

Hej då, mina håliga jeans.

//Ems