Jag orkar inte med folk som tror att de är bättre än andra. Jag orkar inte mer folk som tror de vet allt om mig. Jag orkar inte folk som missuppfattar, eller har baktankar med allt de gör. Jag orkar inte med när folk ignorerar. Jag orkar inte med när folk inte hör av sig. Jag orkar inte att inte orka saker så mycket att jag suckar, En stor suck ända från benmärgen. Med sucken kommer känslor som handlar om att inte orka med. Inte orka mänkliga beteenden. Inte orka att bli nedtrampad. Inte orka se sig själv ur andras perspektiv. Inte orka bry sig om vad man ska äta eller inte. Inte orka veta att man är en bitch. En sån bitch som jag själv inte orkar av.
Men detta, och denna känslan. Kommer en annan känsla. En känsla som nästan är en följdkänsla när man känner känslan av att inte orka med.
Nämligen,
Jag bryr mig inte.
Jag bryr mig inte längre. Jag orkar inte längre.
Antingen gör man någonting. Eller så kör man helt enkelt med " Jag bryr mig inte"
Just nu, i detta läge kör jag fullt ut med känslan " Jag bryr mig inte"
oeurbfobvofisvoisjvivmisfvmisovjoihoeirhfvoifhgvsfhofgshgohsoghihogfhsoihgishgohfgofgoishgohoihgoifhogihsfoi bajs.
//Ems
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar