Anton.

När gud delade ut Pms denna månaden tror jag att jag fick allt.  Har blivit sur, irriterad och ledsen över små saker.
Har suttit och gråtit på rummet ett tag i rummet.

varför? - ingen jäkla aning. 


Sen kom jag på vad som kunde hjälpa. Eller vem som kunde hjälpa rättare sagt. Anton. Och precis då ringer Anton. Efter att ha skrattat och gråtit med Anton ett tag känns allt bättre.
Nu sitter jag och tittar på Notting Hill. Och tänker att livet kanske inte är så dåligt.
Trots allt.

//Ems